Äntligen är den slut...Boken alltså! Lyckan, kärleken och meningen med livet var bland det långsammaste jag läst. Jag gillar inte böcker som får mig att gäspa. Den här boken föll mig inte alls i smaken. Jag halvgillade början, ogillade mitten och halvgillade slutet. Så betyget kan inte bli annat är FIASKO!
Boken handlar om Elizabeth Gilbert som ger sig ut i världen. Närmare bestämt till Italien, Indien och Indonesien för att finna njutning, sinnesro och balans. Eftersom flera vänner till mig läst boken eller sätt filmen, som är baserad på boken, och verkligen älskat den började jag fundera över vad det är med boken som gör att jag ogillar den! Som jag nämnde tidigare var boken alldeles för långsam för mig. När Elizabeth åker till Indien för att leva i ett ashram och utöva yoga och meditation tappar hon mitt intresse. Jag har själv aldrig varken yogat eller mediterat och kan därför inte uttala mig om detta. Jag tror säkert att det är häftigt om man bara förstår sig på det. Men andlighet är liksom inte min grej. Däremot är jag mycket intresserad och fascinerad av religion och tycker det är jätteintressant att läsa om olika religioner och om nya religiösa rörelser, men allt det där som inte går att förklara finner jag svårt att ta till mig helt enkelt!
Det finns dock många bra citat i boken som jag gillar. Vad sägs om: "Det är bättre att leva sitt eget liv på ett ofullkomligt vis än att leva en fulländad imitation av någon annans" (Ur Bhagavad Gita)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar